Jebe goes to gbg

Jävligt konstigt ändå, har bara hunnit vara hemma några dagar och det känns som att man aldrig flyttade härifrån. Alla rutiner är tillbaka, och man träffar samma folk och gör samma saker på kvällarna. Just det är ju en sak som gör att man känner sig glad att man tog nästa steg i livet. Jag älskar mitt liv här och alla mina vänner, men man måste ju gå vidare i livet. Man växer upp, och måste utvecklas som människa för att ta sig någonstans. Den möjligheten fanns inte för mig här i stan. Men vem vet, efter tre år i GBG kanske flyttlasset bär hit upp igen. Eller så inte.

Under tiden man är hemma nu har man börjat känna hur fantastiskt chill det hade varit om man hade struntat i att börja plugga, och istället bara stannat hemma. Merparten av mina kompisar har ju valt den vägen, och förmodligen hade jag nog tyckt bättre om det än att behöva slita med studier hela tiden. Men grejen är ju det, jag hade behövt studera förr eller senare i livet. Min Gymnasieutbildning hade inte gett mig något jobb som jag skulle vilja ha eller känna mig nöjd med. Och grejen med att börja plugga direkt, jag blir klar snabbare. Så jag tror trots allt att det är rätt beslut att plugga nu. Även fast det känns tungt nu när man verkligen sett hur livet hade kunnat se ut om man inte gjorde det. Men det är bara att kriga på!

Ska försöka få igång bloggen igen! Har haft alldeles för mycket att göra senaste månaden för att hinna få nå vettigt skrivet. Men efter hårda påtryckningar från min fans-ansvarige i Nordkorea har jag bestämt mig för att det är dags.