I have to homes but still i´m homeless
Det är en ganska udda känsla när man har flyttat iväg från sin hemstad, där man bott i hela sitt liv. Även fast man inte bor där nåmer, så känns det ju fortfarande som att det är ens hem. Staden man har flyttat till känns ju också som ett hem på många sätt, men kanske inte på samma genuina sätt som hemstaden. Kort och gott blir det som att man har 2 hem. Men ändå, på nått jävla vänster, känns det samtidigt som att man inte har något hem alls. Hemstaden känns numera som något i en tidsmaskin, som att allt har stannat när man for och allting är exakt likadant som tidigare. Den andra staden man bor i är mera som en semesterort, man är där större delen av tiden, men ändå är det inte hemma.
Jag antar väll att ju mer tid som går, desto mera kommer den nya staden att börja kännas som ens hem. Inte för att jag klagar. Att ha två av världens mest awesome städer som hem är ju få förunnat. Så jag vet inte egentligen varför jag skriver ett blogginlägg och klagar på detta. Måste ha ändrat uppfattning medans jag skrev. kul. 5 minuter av mitt liv jag aldrig får igen.
Voi Helvetti
Hörs
=)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Word!
Trackback
